Chicago igen
När jag igårkväll kom till Chicago förstår jag varför staden kallas för the windy city. Helt sjukt kallt och blåsigt. värre än hemma i Sverige. Som tur är hade jag köpt en fin grön mössa på en diner. Jag håller på att bli Ullared-köp-galen här i amerikat. Allt är väldigt billigt och kul att handla. märkliga saker som ögondroppar som man köper för att dölja att man varit ute och festat en hel natt, som får en att se klar ut i blicken och lite mer vaken. Sen är det såklart beef jerky som är fantastiskt gott.
Sitter nu på hotellet/Hostlet som ligger i centrala delen av Chicago. Älskar att "tunnelbanan" går i luften här.
Frukosten var tråkig dock, saknar mitt starka kaffe hemma, min äggfrukost och rejäl mat, här är det mest muffins, toasts och socker..
kram /Jakob
Sitter nu på hotellet/Hostlet som ligger i centrala delen av Chicago. Älskar att "tunnelbanan" går i luften här.
Frukosten var tråkig dock, saknar mitt starka kaffe hemma, min äggfrukost och rejäl mat, här är det mest muffins, toasts och socker..
kram /Jakob
Många intryck
Nu ska jag tillbaka till Chicago för några dagar. De senaste dagarna har jag hunnit med hur mycket som hellst.
Jag har varit utanför citykärnan vid en Donutfabrik, fick en i handen direkt från rullbandet. Förmodligen en av de godaste grejerna jag någonsin ätit.
Jag har varit vid Budweiserfabriken och stulit en tegelsten åt min far, träffat massa hundar och åkt bil
En av de grejer som fascinerar mig mest är att ALLA har en bil här och man kör överallt. Hela stadslivet är uppbyggt efter att man kör just bil. En annan sak också alla har nästan hund oavsett hur de bor. Vilket är trevligt.
Cupcakes var en liten besvikelse som muffins med konstig glasyr, men vackra att se på dock.
Men bäst är nog konstiga skyltar till "gatet communitis" och skyltar om att man inte får bära vapen på just denna plats.
Riktigt tokigt
lägger upp några bilder, eftersom en bild säger mer än 1000 ord.
kram /Jakob
donutfactory
Morgan och Julie på Cupcake fiket
På glasdörren till köpcentrumet
Jag och Andrias hund Fancy
Jag har varit utanför citykärnan vid en Donutfabrik, fick en i handen direkt från rullbandet. Förmodligen en av de godaste grejerna jag någonsin ätit.
Jag har varit vid Budweiserfabriken och stulit en tegelsten åt min far, träffat massa hundar och åkt bil
En av de grejer som fascinerar mig mest är att ALLA har en bil här och man kör överallt. Hela stadslivet är uppbyggt efter att man kör just bil. En annan sak också alla har nästan hund oavsett hur de bor. Vilket är trevligt.
Cupcakes var en liten besvikelse som muffins med konstig glasyr, men vackra att se på dock.
Men bäst är nog konstiga skyltar till "gatet communitis" och skyltar om att man inte får bära vapen på just denna plats.
Riktigt tokigt
lägger upp några bilder, eftersom en bild säger mer än 1000 ord.
kram /Jakob
donutfactory Morgan och Julie på Cupcake fiket På glasdörren till köpcentrumet Jag och Andrias hund FancyOMG
Denna morgon har jag varit i en frikyrka på söndagspredikan.
Det var både obehagligt och fascinerande.
När jag kommer in i lokalen är det ett rockigt band som sjunger och vrålar om synder och skuld. Alla kan sångerna utom jag.
Lokalen var enorm och såg ut som en typisk lokal man sjunger gospel i. Predikan hanndlade om hur man separerar syndiga handlingar med personerna som utför synderna.
Vilket jag tycker är väldigt knepigt. Kan man alltid separera en person och deras handling? Tveksamt.
Sen följde jag med ett gäng av den konservativa kristna gruppen till ett brittiskt teahouse som var väldigt "europeiskt".
Första gången upplevde jag hur min engelska inte räckte till. Vi diskuterade kvinnans roll i familjen och i sammhället i det stora. Det var så jobbigt att inte kunna vara så snabb i käften om hemma i Sverige.
Blev mest mörkrädd av deras 50-tals sätt att se på det. Nyttigt och bra att veta hur det känns att vara främling i ett land och att inte på ett verbalt kunna stå upp för sina åsikter. Det blir en bra erfarenhet att ta med mig hem till Sverige när jag möter människor med mindre bra språk möjligheter.
Hedniska kramar /Jakob "väldigt okonfirmerad" Norrby
Det var både obehagligt och fascinerande.
När jag kommer in i lokalen är det ett rockigt band som sjunger och vrålar om synder och skuld. Alla kan sångerna utom jag.
Lokalen var enorm och såg ut som en typisk lokal man sjunger gospel i. Predikan hanndlade om hur man separerar syndiga handlingar med personerna som utför synderna.
Vilket jag tycker är väldigt knepigt. Kan man alltid separera en person och deras handling? Tveksamt.
Sen följde jag med ett gäng av den konservativa kristna gruppen till ett brittiskt teahouse som var väldigt "europeiskt".
Första gången upplevde jag hur min engelska inte räckte till. Vi diskuterade kvinnans roll i familjen och i sammhället i det stora. Det var så jobbigt att inte kunna vara så snabb i käften om hemma i Sverige.
Blev mest mörkrädd av deras 50-tals sätt att se på det. Nyttigt och bra att veta hur det känns att vara främling i ett land och att inte på ett verbalt kunna stå upp för sina åsikter. Det blir en bra erfarenhet att ta med mig hem till Sverige när jag möter människor med mindre bra språk möjligheter.
Hedniska kramar /Jakob "väldigt okonfirmerad" Norrby
Avatar, Rootbeer och the Arch
Hi there How are you`?
Im fine how are you?
Det fascinerar mig att alla inleder sina meningar med det här i amerikat, även om det är en kassörska på bion.
Ganska avslappnad hälsnigsfras, liksom de flesta hälsningsfraser i världen betyder den ganska lite.
Men det gör mig ganska glad att någon jag aldrig träffat frågar hur jag mår.
Blir dock lite anarkistiskt sugen på att säga -"jag mår skit, jag vill bara dö". Inte för att jag känner så men hade varit lite spännande att säga det.
Igår var jag uppe i "The arch" byggnaden byggdes på mitten av 60-talet och är "the gate to the west". En helt magnifik byggdnad designad av finsk amerikanska Eero Saarinen
Senare på dagen bar det av emot en frisörsalong lite utanför citykärnan där jag blev klippt av en otroligt bitter och morbid homosexuell man med döda tatuerade barn på armarna, charmigt.
Och äntligen hände det, jag fick se Avatar 3d, jag såg den i stadsdelen "the loop". Innan bion var vi på ett cafe och fabrik precis vägg i vägg som tillverkade läsken "rootbeer" Man fick läsken serverad i isade glas. Smakade ungefär som colgate tandkräm med Coca-cola, gott konstigt nog. Men framförallt roligt att se läsktillverkningen.
Biografen "the tivoli" är en fantastiskt vacker gammal restaurerad bio från 50-talet men med omgjord bra teknik.
Tror inte jag haft en sådan bioupplevelse sen jag och pappa såg på jurassic park 1 på röda kvarn i Visby. Fantastiskt vacker film.
kvällen slutade med att baka riktigt klassisk amerikansk äppelpaj hemma hos Andria. Det är verkligen värdefullt att få bo hos inhemska människor och få mer direkt kontakt med människorna här. Jo jag vet att det lät som att jag pratar om en afrikansk stam nu, tror ni förstår vad jag menar.
Kram /Jakob
Im fine how are you?
Det fascinerar mig att alla inleder sina meningar med det här i amerikat, även om det är en kassörska på bion.
Ganska avslappnad hälsnigsfras, liksom de flesta hälsningsfraser i världen betyder den ganska lite.
Men det gör mig ganska glad att någon jag aldrig träffat frågar hur jag mår.
Blir dock lite anarkistiskt sugen på att säga -"jag mår skit, jag vill bara dö". Inte för att jag känner så men hade varit lite spännande att säga det.
Igår var jag uppe i "The arch" byggnaden byggdes på mitten av 60-talet och är "the gate to the west". En helt magnifik byggdnad designad av finsk amerikanska Eero Saarinen
Senare på dagen bar det av emot en frisörsalong lite utanför citykärnan där jag blev klippt av en otroligt bitter och morbid homosexuell man med döda tatuerade barn på armarna, charmigt.
Och äntligen hände det, jag fick se Avatar 3d, jag såg den i stadsdelen "the loop". Innan bion var vi på ett cafe och fabrik precis vägg i vägg som tillverkade läsken "rootbeer" Man fick läsken serverad i isade glas. Smakade ungefär som colgate tandkräm med Coca-cola, gott konstigt nog. Men framförallt roligt att se läsktillverkningen.
Biografen "the tivoli" är en fantastiskt vacker gammal restaurerad bio från 50-talet men med omgjord bra teknik.
Tror inte jag haft en sådan bioupplevelse sen jag och pappa såg på jurassic park 1 på röda kvarn i Visby. Fantastiskt vacker film.
kvällen slutade med att baka riktigt klassisk amerikansk äppelpaj hemma hos Andria. Det är verkligen värdefullt att få bo hos inhemska människor och få mer direkt kontakt med människorna här. Jo jag vet att det lät som att jag pratar om en afrikansk stam nu, tror ni förstår vad jag menar.
Kram /Jakob
Tågdramat
Tågturen som jag så romantiskt skrev om i förra inlägget slutade som en mardröm.
välgjödd på maten jag fick stanna tåget 10 minuter innan St Louis. Jag tittade ut igenom fönstret och såg att vi körde uppe på en tunn bro. Äckligt om tåget skulle vältra nu tänkte jag.
En enormt tjock indisk man med attityd som tydligen är konduktör berättar att vi måste evakuera vagnen för att tåget har spårat ur med ett eller två hjul. Vi packar sakta ihop sakerna och går försiktigt in i vagnen bakom oss. Sen dröjer det säkert 4 timmar innan vi blir evakuerade till ett förbipasserande tåg. Det verkar som att såfort något går fel eller om man ska fjäska med någon i usa, är det "snacks bags" som gäller. Små påsar med innehåll av chips, godis, något brödliknande.
Om Fredrik Paulen är Gud så är dessa påsar antikrist kan man säga. Mesta smakar inte så bra, men vissa saker är riktigt goda.
Vid tågstationen hade redan deras tevekanal varit och filmat osv. Jag tänker aldrig mer gnälla på sj.
I St louis är stadsbilden fantastiskt vackert. Vissa delar känns väldigt europeiska och andra väldigt "Vegas".
Dagen spenderade jag med en min kompis, hans hund och hans vänner i den största parken i staden. Vi åkte pulka och värmde oss vid de gigantiska eldar staden tänder uppe på kullarna.
Jag pratade mycket med en trevlig man om svensk film, vapenlagar och skatter. Denna resa är bra för min Engelska.
Middagen igår blev på ett av stadens sushi/Hamburgar ställen. Otroligt bra sushioch otroligt bra burgare.
Vi splittade båda portionerna. Jag äter ganska mycket men jag tror ändå att portionerna är det dubbla här jämfört med hemma.
klockan är ungefär 5 på morgonen och jag änner mig som min mamma som somnar tidigt vaknar omänkligt tidig, en fascinerande upplevelse.
Idag ska jag kolla på the "Arch" stadens monument och förhoppningsvis se Avatar i 3d.
Kram/Jake the fat american snake
välgjödd på maten jag fick stanna tåget 10 minuter innan St Louis. Jag tittade ut igenom fönstret och såg att vi körde uppe på en tunn bro. Äckligt om tåget skulle vältra nu tänkte jag.
En enormt tjock indisk man med attityd som tydligen är konduktör berättar att vi måste evakuera vagnen för att tåget har spårat ur med ett eller två hjul. Vi packar sakta ihop sakerna och går försiktigt in i vagnen bakom oss. Sen dröjer det säkert 4 timmar innan vi blir evakuerade till ett förbipasserande tåg. Det verkar som att såfort något går fel eller om man ska fjäska med någon i usa, är det "snacks bags" som gäller. Små påsar med innehåll av chips, godis, något brödliknande.
Om Fredrik Paulen är Gud så är dessa påsar antikrist kan man säga. Mesta smakar inte så bra, men vissa saker är riktigt goda.
Vid tågstationen hade redan deras tevekanal varit och filmat osv. Jag tänker aldrig mer gnälla på sj.
I St louis är stadsbilden fantastiskt vackert. Vissa delar känns väldigt europeiska och andra väldigt "Vegas".
Dagen spenderade jag med en min kompis, hans hund och hans vänner i den största parken i staden. Vi åkte pulka och värmde oss vid de gigantiska eldar staden tänder uppe på kullarna.
Jag pratade mycket med en trevlig man om svensk film, vapenlagar och skatter. Denna resa är bra för min Engelska.
Middagen igår blev på ett av stadens sushi/Hamburgar ställen. Otroligt bra sushioch otroligt bra burgare.
Vi splittade båda portionerna. Jag äter ganska mycket men jag tror ändå att portionerna är det dubbla här jämfört med hemma.
klockan är ungefär 5 på morgonen och jag änner mig som min mamma som somnar tidigt vaknar omänkligt tidig, en fascinerande upplevelse.
Idag ska jag kolla på the "Arch" stadens monument och förhoppningsvis se Avatar i 3d.
Kram/Jake the fat american snake
Anländer
Den senaste månaden har varit mycket stress och press innan jul och annat kul.
Det har varit högskoleansökningar, platser dit och platser hit.
praktiska frågeställningar och en fin jul hemma hos min älskade familj hemma på Gotland.
I all hast köpte jag en resa till Usa.
Det var så mycket att fixa och ordna inför vårens studier så jag hade nästan glömt att jag skulle fara.
Och nu sitter jag här på ett bekvämt tåg påväg från Chicago till St Louis.
Tänkte skriva några gånger i bloggen vad jag har gjort eller gör på resan.
Jag åkte från sverige 04:45 med en taxi till landvetter. jag vågade inte gå och lägga mig på natten till
idag, var rädd att inte vakna i tid.
Som vanligt packade jag hysteriskt. Eller denna gång var det lite lugnare då Jimmy och Towe var hemma hos mig
och åt mat och hjälpte mig titta över packningen.
När mina vänner hade gått och packningen var gjord kändes det som dagen innan julafton igen.
trött men uppe i varv satte jag mig i soffan med gustavs hemmagjorda glögg som jag fått tidigare under
dagen.
Den söver ner mig i soffan och två timmar sömn innfinner sig på lars kaggsgatan 35 g.
Taxichauffören som hämtar upp mig är klyshigt glad och lite väl göteborgscheck för klockan 05.
Medans jag sitter och tänker på terrorister och självmordsbombare maler han på
om sina teorier om naturkatastrofer, blålera, Tuveraset och om hur man bör
flytta hela Göteborg innan det är för sent.
Flygresan till London går bra. Jag somnar innan planet är i luften.
Vaknar någon gång i mitten av resan och fyller på
öknen jag har i munnen med lite vatten.
Väl ombord på planet från heathrow fascineras jag av förstaklass avdelningen. flygstolarna är stora som fåtöljer.
Min egen matematik blir att alla rika människor är extra feta och bajsar så äckligt så de behöver en egen toa.
Jag siter längst bak i flyget med djuren och fångarna som ska till Alcatraz. Nej inte riktigt,
min plats är riktigt trevlig. Såpass trevlig att jag somnar innan planet lyft, igen.
Senare under resan pratar jag med en mycket trevlig men oupplyst man.
Han berättar för mig om hur trevligt Sverige verkar vara, att det är kul att vi har en tunnel
till England och att han alltid velat se Eiffel tornet.
Avstigningen går bra och när jag ska komma in i landet hamnar jag i ett underligt "regular question" förhör.
Mannen som förmodligen fick nobben från amerikanska armen pågrund av för hög testestoronhalt frågar vart jag ska bo.
vad jag ska göra, om jag har några djur i väskan.? Hade det inte varit för den konstiga djurfrågan skulle jag trott
att han ville bjuda ut mig på en deijt.
Jag får sen sätta alla mina fingrar mot en grön apparat som läser av mina
fingeravtryck. Känns lite kränkande att gå med på det utan att veta vad det används till eller hur informationen det lagras.
Visst det är ingen big deal egentligen men ändå.
Som tur är hittade dem inte den lilla självmordsbombarfamiljen från Syrien som jag gömt i handbagaget.
Inte ett bra sätt att välkommna en på ett flygplats, tyvärr.
På terminal 2 ska jag möta upp en kille som heter Christian.
Han är min amerikanska vän Morgans bästa kompis.
Helt absurt att ta ett tåg som är stor som tuben i Stockholm till en annan terminal.
Där väntar han med en hemmagjord skylt som det står Jakob Norrby på. Sött.
Desto mer välkommnande är min nya vän och alla jag fått ögonkontakt med hitintills.
Ser man ut som en vilsen pojk från Idholmen på Gotland så frågar dem om man vill ha hjälp.
Jag fick en matsäck av Christian och hans pojkvän.
I påsen ligger "Twinkies", "Beef Jerkey" och "Cheez-it" kex.
Så nu här sitter jag här på ett tåg som om några timmar är i St Louis united station och äter mat med 7000 e-ämnen i.
Kram/Jake the snake
