Jakobn

Låt jakten börja.

Hemma på gården över sommaren, vila upp mig, dricka kaffe, hitta tillbaka.

Back to basic.

- Vi drar till Polen i 10 dagar säger min store fader där han står i trädgården sneglandes mot dammen. Han tittar på mig bistert.

Jag säger

- Snoken.

- Mhh precis. Han måste bort.

- Jag nickar förstående. Förstår att han måste ur dammen, bort någon annanstans.

Pappa påstår att snoken har nallat på de livets goda och ätit upp en av de lätt förtryckta och hysteriska fiskarna.

•-         Han är obehaglig, säger Pappa.

Jag instämmer och slänger en blick på den svarta Gotlandssnok som ligger tryggt och lyckligt ovetande på dammens strandkant.

Nog för att denna snok är gotlänning och fridlyst, men jag måste lyckas föra bort honom innan mamma och pappa är tillbaka, för att vinna mina föräldrars hjärtan och deras kungarike.

Dag 1

Jag vaknar, alldeles för sent.

Har suttit uppe för länge på natten, tittat på dålig skräckfilm och sett soluppgången över åkrarna. Klockan är 11:35 och dammen har legat obevakad på tok för många timmar nu.

Jag känner mig ensam och är själv på gården. Deras bil är borta och jag är lämnad att klara mig själv med mina egna tankar och mina egna spöken. Saker att ta tag i!

Nere vid dammen ser jag honom. Han har avancerat, krupit upp på kronbladen, värmer sitt kalla blod i solen.

Verkar sådär äckligt nöjd som bara feta grisfestturister kan göra på Mallis. Det förvånar mig starkt att han inte har en Pinacolada och solstol.

Men vad vet jag om en snoks semesterfirande.

Han provocerar mig med sin uppenbarelse. I fantasin slänger jag mig på honom och drar ner honom i en tunna, men jag hejdar mig då jag vet att det krävs list.

10 myrsteg bort ligger en ny lirare i bassängen, herr padda.

Han tillhör den sorten som bara hänger och tror att om han bara är tillräckligt still ska jag inte se honom.

Hur hör dessa ihop? Har de kontakt med varandra?

Jag går en "morgonpromenad" runt myren och funderar över livet mitt. Tänker lite för mycket, analyserar lite för mycket.

Avnjuter en kaffe i solen bredvid dammen, nikotinkick från snuset och varmt kaffe i munnen. Skönt sneglandes mot dammen så ser jag att Paddan och snoken ligger nära varandra. Är dem i maskopi?! Vad är deras plan?

Jag tänker mindre, ser på mer nattskräckfilm, är mer glad.

God natt

Dag 2

Gotlandssnoken känner nu till min existens och vet att han bör vara på sin vakt. Han följer mig med flackande blick, simmar osäkert in bland stenarna då jag närmar mig honom.

Paddan ligger kvar och följer spelet.

Jag lägger fram håven i rätt läge, när mitt tillfälle kommer så måste jag vara snabb. Resten av dagen spenderar jag genom att studera snokens rörelsemönster, hur han slingrar och vart han simmar iväg när han är i en pressad situation.

Dag 3

Vaknar klockan tio utsövd. Första tanken jag tänker kretsar inte kring mig själv, mitt liv eller problem, utan kring dammen och mina fiender. Idag gäller det!

Väl nere vid dammen, jag ställer ifrån mig kaffekoppen på grillbordet.

Det är fuktigt ute, det är sent och han ser mig djupt in i ögonen. Han och jag har en överenskommelse. Jag kastar en blick mot paddan, signalerar "lägg dig inte i det här, detta är emellan honom och mig"

Jag går tyst till håven, böjer mig ner i snigelfart och tar tag i den.

Tippar den över kanten, närmar mig honom sakta.

10 cm ifrån nu.

Jag gör ett utfall snett under honom, han simmar rakt in i fällan och sprattlar obehagligt i håven!

Nöjt sitter jag i på gräsmattan och ser på mitt storverk.

Snoken står på tå i tunnan som jag lagt honom i. Det lilla huvudet sticker upp och ser på mig. Tycker lite synd om honom, vill inte att han ska vara fången längre. Kör iväg tunnan med bilen till kanalen där jag släpper ned honom i vattnet.

 Nu är han fri.

Jag känner mig också lite mer fri, lugnare och gladare. Saker och ting är inte lite komplicerat som jag trott. Jag kommer att sakna honom!

Tack för att du förgyllde min sommar, du fick mig att inte tänka