Jakobn

Denna morgon har jag varit i en frikyrka på söndagspredikan.
Det var både obehagligt och fascinerande.
När jag kommer in i lokalen är det ett rockigt band som sjunger och vrålar om synder och skuld. Alla kan sångerna utom jag.

Lokalen var enorm och såg ut som en typisk lokal man sjunger gospel i. Predikan hanndlade om hur man separerar syndiga handlingar med personerna som utför synderna.
Vilket jag tycker är väldigt knepigt. Kan man alltid separera en person och deras handling? Tveksamt.

Sen följde jag med ett gäng av den konservativa kristna gruppen till ett brittiskt teahouse som var väldigt "europeiskt".

Första gången upplevde jag hur min engelska inte räckte till. Vi diskuterade kvinnans roll i familjen och i sammhället i det stora. Det var så jobbigt att inte kunna vara så snabb i käften om hemma i Sverige.
Blev mest mörkrädd av deras 50-tals sätt att se på det.  Nyttigt och bra att veta hur det känns att vara främling i ett land och att inte på ett verbalt kunna stå upp för sina åsikter. Det blir en bra erfarenhet att ta med mig hem till Sverige när jag möter människor med mindre bra språk möjligheter.

Hedniska kramar /Jakob "väldigt okonfirmerad" Norrby