Mörker, jag och Pokemon
Nu är det snart sensommar, kvällarna har redan börjat bli mörkare och ?sommaren? springer iväg i Carl Lewis fart. Man blir påmind om hur mörkt land vi lever i.
Den vemodiga känslan av tidig ruggig höstmorgon som nyper sig in i den något för kalla vår/sommarjackan. Man blir lite rädd att inte hinna med att andas sol och ljus, för det varar ju som bekant inte så länge.
Dessa tankar om mörkret får mig att grubbla, vi har ett komplext förhållande till just mörkret.
Mörkret kan vara så mycket, det kan vara slutet, spänningen eller förhoppningsvis början på något bra.
I mörkret kan också fantasin få frodas, växa och kittla. Efter att det har varit mörkt blir det ofta ljusare, lättare klarare.
Precis som vårens inmarsch ur den mörkaste vinter så kan även deppighetens mörkaste hål vända och bli klarare och man börjar se det man gått o ältat i, lösa problem, konflikter. Går det utan svärtan?
Förra veckan drog jag nytta av mörkret för att få mitt nio till fem och spårvagnsliv lite roligare. Jag hade jobbat häcken ur mig allt kändes väldigt förutsägbart, på räls, enkelt, bekvämt och ointressant.
Jag satt på vagnen som lunkar via Sahlgrenska mot Guldheden.
Tråkigt, jag visst exakt nästa hållplats namn, jag visste hur informationsrösten skulle uttala Wavrinskys plats och exakt i vilken sekund detta skulle ljuda ut genom de rassliga högtalarna.
På sätet mittemot satt en pryd 60årig kvinna i dräkt, allt är matchat i grått, inget lämnat åt slumpen, med scarfen exakt rätt åtsittande.
Ett tag funderade jag på om jag skulle titta på henne och mima till ? Nästa Wavrinskys plats? och se gravallvarlig ut, bara för att få något levande ur henne, något oväntat.
Kanske en ?herregud-titta-på-den-unge-psykotiske-mannen-blick?
Eller om jag har riktigt tur ett skratt,
?Nästa wawrnskys plats?
Fan! Jag tappade bort mig, Inte tillräckligt snabb. Om jag ska göra det måste den sitta perfekt, måste jag repetera detta hemma? Kommer hon åka samma vagn i morgon kanske?
Wromm wroommm, lunk lunk.. ?nästa Chalmers?.
SUCK men kör en annan väg. Gör något utflippat, kör via kapellplatsen eller bli en transformersgubbe, JÄVLA spårvagn, varför har du ingen fantasi.
Ok nästa blir tunneln mot Annedal, sen Korsvägen osv bla bla bla.
Eller va?!? Vänta något händer.. blink blink, KOLSVART
Mörker
Total mörker, jag är inne i en tunnel, spårvagnens lampor går söder, det har slocknat.
Jag tappar kontrollen. Allt detta mörker mitt i ljusa förutsägbara dagen.
Nu låtsas jag att tanten sitter o petar sig i näsan. Kanske är hon van med strömmavbrott, hon har därför satt detta i system. Tar varje mörkt tillfälle i akt för att utföra denna syndiga handling.
Nej vänta. Tanten är ingen tant hon är en gul Pockemon, som plötsligt sätter sig bredvid mig. Tillsammans åker vi Spöktåget på gröna lund, hon håller sin gula luddiga pockmonhand i min o säger:
?Jakob snart kommer gapet?. Spårvagnen ökar i takt fart och intensitet man känna och höra dess andningar då den fullkomligt rusar in i en drakes gap. Vi snuddar drakens gomspalt och det stup vi nu rasar ner i är halsen. Det går så fort så snabbt neråt så vi blir viktlösa,
Woow denna spårvagn måste jag åka med varje dag.
Klick klock surr.
Vi är ute ur tunneln och lamporna fungerar igen, ?tanten? är en tant igen. Stenansikte, scarfen ser inte ens tilltufsad ut.
Jag däremot är tilltufsad.
Vilken åktur, tur att dt blev mörkt.
Vilken lättnad att hon inte bara var tant.
Hon vägrar och le men jag vet. Bara jag vet vem hon egentligen är.
Det pirrar i min mage,
?Nästa korsvägen?, jag tar tag i räcket och beslutar mig för att ge henne mitt leende.
Hon ger mig en ?herregud-titta-på-den-unge-psykotiske-mannen-blick? och avrundar det hela med ett ?jag-ler-artigt-tillbaka-för-han-har-säkert-inga-vänner? leende.
Jag minns hur jag som barn såg min julprydnad emot pojkrummets vägg bli en elak häxa när mörkret infann sig. Jag kände mig otrygg.
Nästa gång jag är barn, och jag är otrygg vid juletid. Ska jag drick glögg med häxan, få henne snäll genom att proppa i henne mina under sängen undangömda pepparkakor.
Släck ljuset så får ni alla vara med då.
/Jakob-som inte är mörkrädd