En bastuvåg
En stor gigantisk våg spolas in i vardagsrummet när tioåriga Sebbe Petersson leker med sitt nya playstation.
Professor Bergers intressanta tal om kärnfysik som skulle ge näring till Johan Anderssons lysande akademiska karriär dränks nu i kalla blå vattnet.
Den två år förtidspensionerade Malte tänker på sin dotter och brödmaskinen då han ser altanfönsterna krossas av trycket från en våg.
För fem år sedan hade jag aldrig reflekterat över att en jättevåg kan skölja bort allt jag har,
nu finns den sanningen tydligare och närmare för de flesta av oss.
Alla lever för olika saker, ständigt på väg. Till fiket, till farmor, till en ny samhällsklass.
Ibland behöver vi bli av med allt, kräla i stoftet och vara med om hemska saker för att se att vi egentligen är en grupp. Att vi inte står högst i rang, reflektera över vilka grejer som betyder något.
Jag vet det kan låta lite corny, det kan dessutom vara en aning dramatiskt och hysteriskt att vi ska behöva ha en Tsunami eller att det ska hända hemska saker för att vi ska reagera och känna mer samhörighet med våra medmänniskor.
Som tur är har jag hittat ett ställe där man kan få detta lite mer lindrigt.
I omklädningsrummet.
Här svettas man, blir blöt, bastar, duschar.
Alla går med handdukar i händerna eller runt midjan, utan attiraljer, kläder och djupare konversationer är det svårt att kategorisera.
Man nickar mot varandra och är lagom social. Inne i bastun småpratar man om väder och vind. Man höra klassiker som.
?Får jag slänga på lite till?
?Jävlar vad skönt med en bastu?
?Jaha då var det fredag?
Skönt att slippa fokusera på människokategoriserandet och kommunicera från scratch. Man har ingen aning vem mannen med hängmagen och getskägget är.
Är han en uteliggare som vunnit ett gratis träningspass, en stressad affärsman eller kanske bara en reumatisk trebarnspappa? Det kan du inte veta.
Det är befriande och fint.