Jakobn

Nu har Genus tanten vaknat i mig. Banne mig:)

De åtalade kan nu resa sig upp i rättssalen!
Peter Griffin (Family guy)
Homer Simpson (The Simpson´s)
Doug (King of Queens)
Al (våra värsta år)
House (house)
Allan Svensson (svensson svensson)

Ni beter er som svin, misshandlar, sviker, skiter i era barn. Oftast sitter ni bara och dricker öl framför teven alternativt mobbar någon på er arbetsplats, de tillfällen då ni har ett jobb att gå till.
Jag är inte den som inte gillar dessa karaktärer jag avgudar till exempel Peter Griffin, Family guy är genialiskt och likaså the Simpson.
Men hur kommer det sig att vi tycker det är så kul med dessa manschauvinistiska svin? Är det kul o se hur Homer köra med stackars Marge, eller Hur Al kliar sig i kalsongerna och rapar? Uppenbarligen.
Men varför? En teori skulle ju vara logisk om det bara var kvinnor som tittade. Då kunde de ha skrattat och fått ut lite aggressioner och sagt, "Tänk va, sånn e min man också, varje gång jag har köpt något till mig själv och frågar om den är fin på mig så svarar han bara med en fråga om vad den kostade, helt hopplöst"

Det är ju barn, vuxna män som tittar också, alla älskar vi dem. Är det för att det är så skruvat o vi gillar att se hur den stora "fadersgestalten" porträtteras som en looser? Gör han verkligen det, han kan ju hålla på o grisa hur mkt som helst. Han får ju aldrig lära sig handling och verkan, han får alltid komma tillbaka till sin fru, utan att ha tagit disken.
Låt oss vara lite politiskt korrekta och fundera över om dessa serier kan hjälpa oss att omstrukturera bilden av mannen som familjens överhuvud. Stjälper den bara, eller är det så pass skruvat att vi ser det absurda i män som verkligen behandlar sin omgivning så här.

Hur hade det sett ut om vi vänder på det Homer är hemma städar hela dagen. Marge kommer hem, han lagar mat och dukar fram. Hon säger inte ens hej och sätter sig framför teven och kliar sig på muttan (får en kvinna göra det i huvud taget?).
Hur kul hade det varit, hade vi skrattat? Varför hade vi inte det.

Jag tänker fan tänka mer på vad jag skrattat åt, hur medvetna är serieskaparna, hur påverkar serierna mig? Vill jag bli påverkad?

/PrettoJakob

Japp så är det, Martin fixar biffen.
Igår när jag åkte spårvagnen in till city satt jag i vanlig ordning och tjuvlyssnade på mina kära medmänniskor i kollektivtrafiken. Offret för mina lite allt för stora öron var två kvinnor i åldrarna kring trettio, ska jag leka med tanken så tror jag att de jobbar som bibliotekarier eller mellanstadiet lärare, de var lagom uppklädda i något från Veromoda. Lagom sminkade och lagom parfymerade.
Inte så där hysteriskt arabiskt parfymerat så att den parfym allergiska mannen bredvid nyser, men så där trevligt och symboliskt på ett "Hej-jag-ska på-middag-hos-en-bekant-sättet.
De pratar jobb och någon "upcoming" författare, sen kommer dem in på hur otrligt trevligt det ska bli att få hemlagad mat. -"Guuhd vad mysigt" säger bibliotekarie med högre status( hon sänkte den "upcoming" författaren genom att säga att kvinnan i fråga bara är en dagslända) -"Jaah, jag vet Agneta ska laga någon libanesisk gryta säger den andre bibliotekarien med lägre status(hon trodde hon var först med att upptäcka den "upcoming" författaren) -"Jahh Libanesiskt verkar såå spännande. Jag vet inte nr jag fick hemlagat sist. Är såå trött på Sushi. -"Ja verkligen. japan står mig upp i halsen"

Jag rynkar pannan lite o tänker. Oj Oj Oj. Vad det har förändrats. Folk lagar nästan aldrig sin mat längre, detta är förmodligen ett storstadsfenomen, men kan kanske har spridit sig likt en cancersvulst längre ut på landsbygden också. När jag var liten och än idag så lagas 80 % av maten i hemmet. Man gör matlådor och lyxar till det när man väl äter ute. För mig känns det lite sådär "sex and the city" lyxigt när jag sitter på ett café och dricker en latte med Towe eller äter en middag ute.
När jag var liten var jag nog dessutom ännu mer "lyx lurad" . Jag minns känslan av att traska in på McDonald?s i Stockholm (McDonald?s fanns inte på Gotland på den tiden), alla leksaker och clowner på väggarna, Pappas nickning när jag frågar - " Pappa va fåår man ta, få man välje vad man vill på bildarna?!" Jag minns känslan av att se de stressade tonåringar plocka fram det där Happymealet och stoppa det på min bricka.
Man fick till och med välja smak på milkshaken.

Nu så kan vi vara kreativa på teve, varje kväll så pepprar teve oss med "gör-det-själv" program, kul vad kreativt tänkte jag.
Eller är det verkligen det? Hur många har egentligen byggt den där lilla lekstugan som Martin Timell byggde under loppen av 45 minuter. Hur många har gjort mat Tinas "jätte" goda pilgrims musslor i hallonvodkasås, eller Per Mobergs dramatiskt svettande vildgryta. Ja det kan man undra, jag tror att man känner sig på gång och lite kreativ när man tittar på detta istället för att själv skapa något.
 Jag tror att behovet av kreativitet stillas mer av att göra chokladbollar (alias negerbollar) i 15 minuter än att titta på Per, Martin och Tina i 3 timmar.

 /Jakob (som precis har bakat äckliga muffinsar)