Finn 4 fel?
Jag lever ibland i min bubbla, stänger in mig för att inte bli sårad.
Vänder mig till bekvämlighetens vadderade sidor och låtsas att värden har samma värderingar som jag.
Det är kanske en nödvändighet ibland.
I måndags kom trött till mitt gym köpte jag en kaffe i automaten och
sätter mig i platsbrist. bredvid två kvinnor i 35 års åldern. Jag spiller nästan ut mitt kaffe på dem, ber om ursäkt och slår mig ned.
På bordet ligger träningstidningar och gamla kvällstidningar.
Rubriken skriker Andreas Lundstedt "jag har HIV", jag läser artikeln och uppskattar hans mod. Kvinnan med den röda jackan bredvid mig sneglar emot min tidning och hittar ett samtalsämne med sin väninna.
"Har du läst? Han bögen du vet, i Alcazar han har hiv! Jag mår illa bara jag ser bilden av honom, det bevisar ju bara att de har annat sexliv än oss, Bögarna alltså".
Väninnan blir generad. Och håller i tysthet med.
Hon nöjer sig inte utan fortsätter likt en okänslig skördetröska.
"Men allvarligt att knulla varandra där bak. Äckligt ,fjollbögar"
Det skär till i mitt hjärta, de pratar om mig! Lugn Jakob och andas nu, tänker jag. Dem får ha de åsikter dem vill, och det får du respektera..
Sen bubblar det ur mig, jag börjar tjuta som en tekanna, eller snarare så säger jag med behärskad svensk ton;
"Ursäkta, men jag måste bara säga att jag lever som öppet homosexuell och jag tar otroligt illa vid mig när ni sitter och spyr ut era åsikter, jag har INTE hiv, alla bögar har inte det och även om de skulle ha det så förtjänar de samma respekt som man visar för en människa som lever med vilken annan sjukdom som helst!"
Rödheten i deras ansikten får dem att framstå som utskällda skolflickor, båda blir skamsna och den ena av dem säger i panik, "jag sa ju åt henne att man inte ska prata om det här".
Jag fortsätter likt en skördetröska ?dessutom är inte det här gymmet det bästa stället att vädra era homofobiska åsikter på?. De ber om ursäkt.
Jag går därifrån med oväntat manliga och stolta steg, fyller på kaffet och ler mot de båda kvinnorna som nu har börjat diskutera dagisplatser helt frenetiskt.
Jag är glad för den jag är, stolt över att våga säga ifrån.
Gör det du också i fika rummet, i bastun eller på släktträffen!
Om du tycker någon handlar fel, hjälp dem då att handla rätt.
kram till dig som förtjänar det!:)
/Jakob