Jakobn

Juni-09

 Jag skakar och fryser när han tittar mig i ögonen, blicken som är klarare en midvinternatts stjärnhimmel. Jag stänger igen dörren hyperventilerar och tänker ”ja det är väl så här det är, Vad gör man nu!?”

Hans ögon säger till mig ”du bor hos mig, inte tvärtom”.

Duktig Jakob!

Idag orkade jag mer på gymmet. Dessutom promenad hem från city rask takt. Sådär med händerna högt upp i luften. Rak i rygg och med ett maniskt leende som vittnar om att jag tillhör gruppen av vitala människor som förespråkar frukt.

Lägenheten jag ska hem till älskar jag, har idag städat hela soputrymmet under diskbänken för att få det extra rent. Känns lyxigt att ha en nyrenoverad tvåa som bara är min. Inga äckliga hål i väggarna och ett nytt fräscht kök.
En harmonisk plattform att andas in och andas ut på.
Bara femton minuter kvar sen är jag hemma. På gymmet har jag köpt en proteinbar som jag girigt trycker i mig. Pappret ska naturligtvis slängas i sopkorgen under diskbänken trots träningsdarrig hand lyckas jag öppna dörren till soprutrymmet

Där sitter den med intensiv blick o tittar på mig, stor som en katt.

En råtta! Den rör sig inte ur fläcken när den ser mig.
Jag slänger igen dörren på en millisekund men ändå känns det som att jag hunnit studera varje hårstrå på den kurviga kroppen i detalj, de små tassarna och det lugna ansiktsuttrycket. Allt går väldigt snabbt på ett långsamt sätt. Blir kallsvettig.
Jo råttor har jag sett men då på landet. Där är de ju på tomten och det tillhör de integrerar liksom inte såhär intimt.
Detta är ungefär som att hitta en oönskad inneboende hos sig som inte betalar hyra,
eller som en blå regering, suger ut det bästa och det börjar luktar illa.

Mina tankar far o flyger genom huvudet, jag är tvungen att sätta tops i öronen för att de inte ska flyga ut och vidare genom fönstret ner till någon stackars småbarnsförälders öron, som i sin tur tror han fått en allvarlig psykos.
Jag ringer Towe och ber om råd, hon säger att jag ska ringa Anticimex ”skadedjur kan ju bita sönder ledningar o saker”

Jag ringer min älskade far som har en mer primitiv och dramatisk plan.

”Sätt för en byrå och några stolar så tar den sig inte ut”.

Undrar om det räcker att barrikadera soputrymmet? Har den byggt gångar till olika skåp. Kanske en hemlig ingång till kylskåpet.

Jag ringer lägenhetsversionen av 112 som skrattar åt den förvirrade killen med den generade rösten. Kvinnan säger att Anticimex har stängt, att de inte kan göra något men att de ska ringa tillbaka om en halvtimma.,.
När jag barrikaderat infarten till helvetet funderar jag på hur stark råttan kan vara? Kan han ta sig ur detta? Jag slängde ju i pappret med gymgodis (proteinbaren). Kan denna gett honom muskeltillskott?femton minuter senare ringer det på dörren,
Jag öppnar dörren. Där står två Securitasvakter i full mundering.

 ”Öhh hej säger jag”

”Hej vi blev precis beordrade hit, du hade skadedjur?”

De båda anabolatörstande männen kommer i lägenheten.
"Vill ni ha en kopp kaffe först, gå igenom planen?"
Jag känner mig som en ensam tant som tar sönder avloppet bara för att få dit rörmokaren i brist på sällskap.


Fortsättningen följer…..