Jakobn

Japp så är det, Martin fixar biffen.
Igår när jag åkte spårvagnen in till city satt jag i vanlig ordning och tjuvlyssnade på mina kära medmänniskor i kollektivtrafiken. Offret för mina lite allt för stora öron var två kvinnor i åldrarna kring trettio, ska jag leka med tanken så tror jag att de jobbar som bibliotekarier eller mellanstadiet lärare, de var lagom uppklädda i något från Veromoda. Lagom sminkade och lagom parfymerade.
Inte så där hysteriskt arabiskt parfymerat så att den parfym allergiska mannen bredvid nyser, men så där trevligt och symboliskt på ett "Hej-jag-ska på-middag-hos-en-bekant-sättet.
De pratar jobb och någon "upcoming" författare, sen kommer dem in på hur otrligt trevligt det ska bli att få hemlagad mat. -"Guuhd vad mysigt" säger bibliotekarie med högre status( hon sänkte den "upcoming" författaren genom att säga att kvinnan i fråga bara är en dagslända) -"Jaah, jag vet Agneta ska laga någon libanesisk gryta säger den andre bibliotekarien med lägre status(hon trodde hon var först med att upptäcka den "upcoming" författaren) -"Jahh Libanesiskt verkar såå spännande. Jag vet inte nr jag fick hemlagat sist. Är såå trött på Sushi. -"Ja verkligen. japan står mig upp i halsen"

Jag rynkar pannan lite o tänker. Oj Oj Oj. Vad det har förändrats. Folk lagar nästan aldrig sin mat längre, detta är förmodligen ett storstadsfenomen, men kan kanske har spridit sig likt en cancersvulst längre ut på landsbygden också. När jag var liten och än idag så lagas 80 % av maten i hemmet. Man gör matlådor och lyxar till det när man väl äter ute. För mig känns det lite sådär "sex and the city" lyxigt när jag sitter på ett café och dricker en latte med Towe eller äter en middag ute.
När jag var liten var jag nog dessutom ännu mer "lyx lurad" . Jag minns känslan av att traska in på McDonald?s i Stockholm (McDonald?s fanns inte på Gotland på den tiden), alla leksaker och clowner på väggarna, Pappas nickning när jag frågar - " Pappa va fåår man ta, få man välje vad man vill på bildarna?!" Jag minns känslan av att se de stressade tonåringar plocka fram det där Happymealet och stoppa det på min bricka.
Man fick till och med välja smak på milkshaken.

Nu så kan vi vara kreativa på teve, varje kväll så pepprar teve oss med "gör-det-själv" program, kul vad kreativt tänkte jag.
Eller är det verkligen det? Hur många har egentligen byggt den där lilla lekstugan som Martin Timell byggde under loppen av 45 minuter. Hur många har gjort mat Tinas "jätte" goda pilgrims musslor i hallonvodkasås, eller Per Mobergs dramatiskt svettande vildgryta. Ja det kan man undra, jag tror att man känner sig på gång och lite kreativ när man tittar på detta istället för att själv skapa något.
 Jag tror att behovet av kreativitet stillas mer av att göra chokladbollar (alias negerbollar) i 15 minuter än att titta på Per, Martin och Tina i 3 timmar.

 /Jakob (som precis har bakat äckliga muffinsar)