Jakobn

högkonjunktur i Svea rike.

Jag har ett litet ilandsproblem, och då syftar jag inte på att jag är lönnfet utan ett helt annat ilandsproblem.
Sitter med önskelista till julen och kom på att jag har svårare att önska sig saker nu när jag blivit äldre.

Jularna är inte längre lika vita och luktar inte lika mycket glögg.

Omkring den 1 december brukade den katalogen komma från den lokala leksaksaffären hem till oss i brevlådan.

?Lekstugans? julkatalog var en bibel när det gällde inspiration för kommande önskemål.
Där fanns allt gunghästar, robotar, pyssel, gossedjur och Nintendo 8 bit med tillhörande ?Duckhunt? laserpistol.
Jag brukade titta igenom den kväll efter kväll, sukta och längta.
Innan jag lärde mig att skriva brukade jag bara kopiera över bokstäver till den nerkluttade önskelistan.

P r u t t k u d d ee

Eller

M i ni p i n g i s b or d

Hade man tur dök någon av de här grejerna upp under julklappsutdelningen.
Hur hade en sådan önskelista sett ut idag? Med samma mått av glädje, om man skulle mäta glädjen som rusar genom kroppen då pappret från paketet slits av.
Det där ihop snickrade dockhuset kanske hade blivit en bostadsrätt med kaklat golv.

Jag har ju inga barn att bespisa själv eller nja, jag har ett litet Afrikanskt barn som heter Nehungo eller något, men honom har jag på autogito. Inte barnet alltså, men jag skickar honom pengar varje månad,
Ibland skickar han ett brev om hur bra det går i skolan och hur glad han blir av min gåva. Önskar jag kunde bli lika glad för mat för dagen, för gratis skolgång.

Visserligen känns breven jag fått av honom väldigt konstruerade av Rädda barnen men i slutändan står nog vilket fall som hest ett barn och är glad över att lönnfeta skuldbelagda svenskar värmer sina
?vinter-nio-månader-om-året-hjärtan" med att sätta 150 kr på autogiro till dem.
Det får man inte vara cynisk emot, alla medel är viktiga.

När jag var liten sork så var chokladjulkalender en lyx. En chokladbit varje morgon -mumms
Förutom ett år då min glupska hund stal min kalender och brutalt våldförde sig på den och åt upp allt bredvid öppna spisen på nedervåningen.
Men nu har jag ett lager exklusiv japansk choklad som ligger och väntar på mig i köksskåpet. Men jag äter bara på helgen, hade jag ätit upp allt på en gång som min hund ?Ville? så hade jag blivit tjock som bara den (det är en hel kasse japanskt godis).
Istället väljer jag att äta på ett kultiverat, nyfiket och exklusivt sett.

Det var härligt att någon annan styrde vad man fick handla och inte, bekvämt.
Att få en cykel som inte var ärvd av grannen och som dessutom mina äldre bröder inte haft innnan mig kunde kännas som engudagåva.
Nu har jag valt en cykel som passar mig, men cyklar inte lika ofta.

Under de kalla vintermorgnarna hos dagmamman på Gotland brukade vi stoppa in byxbenkanten innanför strumporna så att det blev lite bulligt under strumpan för att värma.
Då sa jag till mamma att jag hade ?MUKKLER? (svårt att uttala muskler).

Nu har jag skaffat gymkort på ett fint gym och kan skaffa riktiga muskler.

Det är stora skillnader att vara barn och vuxen. Ibland känns den som att den största skillnaden är att man måste ha med massa papper att göra. Alla vill att man ska skriva på skicka vidare till alla och hans moster.

Frågan om vi mår bra av att kunna konsumera mycket, av att kunna välja så mycket själva.
Ändå är det målet för så många av oss som jobbar, lever och svettas.

Jag känner mig just nu faktiskt väldigt tacksam.
Tacksam för att jag har underbara vänner, kollegor, en sambo, familj som stöttar mig när jag behöver göra läskiga saker. Som tycker om mig för den jag är.

Min önskelista i år blev ganska kort. Jag är mest tacksam över att jag är ledig och får chansen att tillbringa 14 dagar med nära och kära. Långt bortom feta tanter med shoppingkassar, mobil försäljare och hysteriska Nordstan deltagare.

Tack /Jake the Snake