Jakobn

På tisdagskvällen var jag och en vän på en klubb i Göteborg som heter Gossip. Den går i discotema med stor diskokula, svartkaklade väggar med stora fönster ut mot centrala Göteborg och en park.
Det är ganska lagom om man är som jag att man bara går ut en gång om året.
Som en trendig och flashig klubb fast i fickformat.

När mitt sällskap hade lämnat mig ensam med min kopp kaffe så sitter jag i fönstret och tittar ut.
På andra sidan av vägen är gräset fortfarande fast beslutet av att vara grönt och kämpa in i det sista. Den grå vita metalliska skimret från frosten har dock gjort sitt. Reflektionerna från fickdiscot och de blå strålkastarna eggar min fantasi till att det desperat gröna är ett fält av Blåeld. Det lyser nästan blått av ljuset inifrån.
Längtar jag hem till Gotland?
Jag kostar på mig en snusfylla, läger in en med mintsmak.
Det snurrar, kul med snus. Knark i svenskt format.

Gubben med försenad Kurt Cobain stil ler emot mig,
den begynnande psycadeliska stämningen gör dock att han mer liknar en åsna än Kurt Cobain.

Nåja, det är inte om "Kurt Åsnan" jag skulle skriva om.
Bredvid honom sitter en man med svart skjorta, tighta jeans som han en gång i tiden inte behövde pressa ner sig i. Under den vita t-shirten putar den begynnande magen förtryckt men dock så synlig.
Mannen beställer hetsigt in en öl till.

Kombinationen av den hårt försökande mannen och snusen som snurrade fick mig lusten att skriva en dikt.
Jag skriver ju aldrig dikter eller har aldrig orkat göra det heller så jag tänkte passa på att publicera den på min egen blogg.

Hur ler jag mot dig med en snus under läppen.
Hur tycker du om mig när jag försöker se nonchalant och oberörd ut och spiller öl i skägget.
Ser du att jag har fina svarta kalsonger under mina vanliga jeans.
Du önskar säkert jag vore någon rik, som Per Gessle.
När jag i själva verket bara är från Säffle.




/Jake